Djupdyk i arkivet – begravningar & folktro

Hur har egentligen begravningar sett ut genom tiderna i Sverige och vad har figurerat för olika trosuppfattningar när det kommer till att sänka en människa ner i jorden? Vi tar ett djupdyk ner i de svenska arkiven och historien för att reda ut hur man gjort förr och hur det ser ut idag.

Det är sällan någon upplever problem när den vill ha hjälp med en begravning i Göteborg. Tvärtom är begravningsceremonier idag både flexibla, tar hänsyn till olika religioner och trosuppfattningar och man är dessutom mån om att skapa en så personlig begravning som möjligt. Många väljer egen musik och arrangemanget idag är långt mycket mer individuellt än vad det var förr.

Begravningsceremoni nu och då

Den så kallade ”direktaren” må vara ett modernt fenomen som till stor del har att göra med att vi inte längre har samma ceremoniella känslor när det kommer till en begravning. Statistiken talar också för att vi idag inte heller går på lika många begravningar som vi gjorde förr, även om många menar att det snart kommer vända.

I det gamla bondesamhället var vi noga med att begrava de döda, eftersom vi var oroliga för att den döda skulle hemsöka oss om vi inte utförde rätt typ av ceremoni:

För att riktigt få lugn för en död och för att denne skulle förbliva i graven, brukade man också gräva upp liket och vända det med ansiktet nedåt, ty då kunde den döde ej resa sig upp igen, han hade då ingen makt längre. I Ångermanland var det en gång en självspilling [en som begått självmord], som gick igen och spökade, och man fick alldeles ingen ro för honom, förrän man tagit och vänt honom framstupa i kistan.” SVD

Ceremonier är alltid extra intressant för en historiker och arkivarie, eftersom det speglade dåtidens trosuppfattningar på ett bra sätt. Det är också exempel på händelser som bokförts mer eller mindre noggrant till långt bak i tiden.

Idag är det många etnologer och andra forskare som menar att döden har en annan plats i vårt medvetande. Kanske är vi idag mer rädda för döden än vi var förr, trots att skräckhistorier från förr gör sig påminda i arkiven. Idag tar döden en allt mindre plats i våra medvetanden, och genom att ägna tid åt en praktfull och respektabel begravning menar också många psykologer att vi kan få mer ro. Kanske är det faktiskt inte den döde som hemsöker oss, utan tvärtom vi själva som mår bättre av att delta i en begravning och minnas tillsammans.